Ni har säkert alla hört talas om dessa adventskonferenser, den första handlade om Urhunden, den andra om Luktsinnet och den tredje som gick av stapeln dec 2003 handlade om Berikning. Denna som skulle varit den sista hölls i dec 2004 och handlade om Uppfödning. Man har kunnat läsa om dom bl.a. i Hundsport och så kommer säkert att bli fallet även med denna, men jag har ändå som ambition att skriva några personliga rader om evenemanget.
Hela 10st föreläsare var inbjudna till denna dag. Det innebar tyvärr att man i min mening inte lyckades penetrera något ämne på djupet, utan allt kändes mera som en aptitretare än de djupgående analyserna som i alla fall jag hade hoppats på att få. Att t.ex. i 40min titta på diabilder som en ”vargspårare” tagit och lyssna på hans mycket orutinerade framförande kändes som en onödig utfyllnad i denna annars stjärnspäckade dag. Åhörarna var oerhört många och ett lokalbyte hade skett pga. detta. Trots det var det väldigt trångt och allt som skulle ske var oerhört tidskrävande, bara kön för att hämta ut sin lilla fika snodde halva fikarasten.
Det som däremot VAR bra och som gav i alla fall mig lite att fundera över var bl.a. detta:
Föreläsare P-E Sundgren, ”Naturens skydd av ärftlig variation”
Per-Erik berättade att människans avelsurval bland husdjuren liknar det som händer vid naturkatastrofer dvs. extrema individer väljs ut istället för medelmåttorna. Tävlingsformerna som vi har idag är den största boven i detta drama. Det är därför vi idag behöver hälsoprogram för så många raser. Ibland tar man upp Gepard som exempel på en art som är väldigt inavlad och ändå livskraftig. Men detta är något som inte stämmer enl. Per-Erik, Geparderna har oerhört svårt för att hitta en partner, detta för att de flesta är så nära släkt att dom helt enkelt vägrar att para sig med varandra. Om vi tittar på albinogenen hos människa kan vi se följande: 1 av 70 bär på genen, men enbart 1 av 20 000 visar defekten. Det beror på att människor i princip uteslutande utavlas. Om vi använder detta på våran hundavel så skulle de flesta defekter aldrig uppstå. P-E pratade vidare om avelsurval genom att berätta att en sådan sak som semin säkerligen kommer att påverka i större utsträckning i framtiden då man här spär ut sperman för att den ska räcka till många insemineringar. Det finns garanterat många spermier av ett skäl! Vad händer när vi på detta sätt minskar äggets möjlighet att välja bland detta ”överflöd” av spermier? Ja det är det ingen som vet, ännu. Visst, detta gäller djurslag som kor och grisar där man uteslutande inseminerar, men själva resonemanget kan självklart tillämpas även på husdjursaveln. En annan sak Per-Erik tog upp, och som vi kommer tillbaka delvis till, är att våldtäkter knappt existerar utanför människorasen. Därför, tvångspara aldrig din tik!
Föreläsare Henrik Lerner, Tvångsparning, en hjälpande hand eller våldtäkt?
På 30minuter hann Henrik inte så mycket mera än skumma på ytan men vi var nog många som kände att vi fick med oss en del att tänka på. Etik är inget enkelt ämne och ofta något som vi hunduppfödare kanske inte funderar så mycket över. Vi lever ju istället med det på ett oerhört konkret sätt. Det finns 2 sätt att närma sig etiska frågor, antingen beaktar man konsekvensen av handlingen, eller så beaktar man själva handlingen som sådan. Alltså till ex, kan ”lite tvång” vara ok i en parningssituation ifall resultatet förväntas ge rasen en sådan positiv effekt? Eller är det alltid fel, oavsett vilka konsekvenserna än må bli? Kränker vi tiken?
Här frågade jag i pausen ifall vi inte i så fall kränker alla hanhundar som töms för semin? Och om det inte är märkligt att vi här gör skillnad på han och hon djur? Som ni säkert kan lista ut fick jag inget svar på denna fråga i och med att etik inte har några säkra svar. Det är upp till var och en att komma fram till sin egen slutsats. Däremot tyckte han att man förstås måste ta med den biten i beaktandet.
Föreläsare Per Jensen,
Stress före och efter födelsen, hur påverkas det växande djuret?
Prenatalstress är när mamman är utsatt för stress under graviditeten/dräktigheten. Man har i försök märkt att om fostren blivit utsatta för prenatalstress så blir valparna mer rädda för nyheter och mindre intresserade av att utforska omgivningen. Minskad modersinstinkt hos tikarna, och hos hanarna ett lägre intresse för att reproducera sig har man också kunnat se. Hos räv har man dessutom märkt att kraftig prenatal stress minskar antalet valpar av hankön. En fråga jag då ställde var ifall den här typen av kraftig stress kan orsaka absorbering av valpar, men Per svarade att man idag inte med säkerhet kan svara på vad absorberingen av valpar beror på.
Övriga noteringar:
Frys in råmjölk, är jätte bra att ha för framtida kullar ifall något går snett.
Om en valp irrat bort sig ifrån juvren, håll ett finger framför nosen på valpen, den kommer att följa värmen och på så sätt kan du leda den rätt. Detta hjälper dom att träna upp förmågan att hitta tillbaka på egen hand, vilket att lyfta dom rätt inte gör.
Tikens mentalresultat har större ärvbarhet på avkomman än hanens.
Kort om vargar, 100st vargar finns i Sverige idag, detta från 3st ”ursprungliga” individer.15-20 av dessa har sändare på sig. Till 99 % är det hunden som söker upp vargen i naturen. Kullarna är ofta små pga. inaveln, men senaste tiden har det kommit några större kullar, detta tror man beror på en finsk varghane som invandrat.
Avslutningsvis vill jag säga att ni som inte var med inte missade så väldigt mycket. Vill man skumma på ytan i detta ämne finns det billigare sätt att göra det på än detta,,, Men självklart kommer jag att vara med nästa år, då det ska handla om ”hundproblem ur olika vinklar”, med lika höga förväntningar J