* Referat från Stockholms Kennelklubbs föreläsning den 26e januari 2005.
PARNING & VALPNING
Det var en gedigen samling uppfödare som denna kalla januarikväll samlats för att lyssna på Ann-Sofie Lagerstedts föredrag om parning och valpning. Anne-Sofie är professor i kirurgi med ämnesområdet reproduktions organ och hon arbetar på SLU i Uppsala. Hon gav ett engagerat föredrag på hela 2 ½ timme. Då jag den senaste tiden gått på föreläsningar där basnivån varit för lågt satt blev jag oerhört glatt överraskad när jag raskt upptäckte att så inte skulle bli fallet denna kväll. Det jag tar upp nedan kommer att vara ett mycket litet axplock ur föredraget som jag själv fann extra intressant
Tikars löp finns det mycket att säga om, det första löpet för en tik är ofta antingen ovanligt långt eller ovanligt kort. Ej heller har tiken alltid ägglossning vid första löpet. Det dröjer alltså till tidigast andra eller tredje löpet innan man bilda sig en uppfattning om hur just ett normalt löp ser ut för ens tik. En sak man dock ska vara aktsam med är äldre tikar med långa löp, då kan det vara ett tecken på pyometra. Förlöpet som sådant har som uppgift att locka till sig hanar samt att förbereda tikens kropp för själva parningen. Sedan infaller höglöpet, vanligast mellan dag 12 och 18. Förr var dag 12 den vanligaste parningsdagen, men nuförtiden är det dag 16. Man har upptäckt att tikarna inte går dräktiga i 63dagar så som man alltid sagt, utan att 61 dagar är det genomsnittliga antalet dräktighetsdagar. Skendräktighet som dom flesta uppfödare är mycket vana vid är något som är helt naturligt. En trolig orsak till detta är att tikarna skall kunna hoppa in som ”standins” för flockens valpkull ifall det händer den ordinarie tiken något. Detta är orsaken till att tikar efter avslutat löp har en högre halt av hormonet progesteron under en längre period än andra djur. Denna höga halt av progesteron leder inte enbart till att skendräktighet är vanligt utan också till att pyometra är så pass vanligt som det faktiskt är hos våra tikar.
Ca 24% av alla tikar får pyometra innan dom fyllt 10år. På vissa raser, som tex Benner senner är siffran så högs om 50%.
Parning
Tikar kan ställa upp sig innan äggen är mogna, av olika skäl. Tvångspara dom inte bara för att man tycker att tiken ”krånglar” det finns alltid någon mening med varför våra hundar beter sig som dom gör. Kliver hanen av och tiken piper/skriker, ja då är det oftast för tidigt i löpet. Något som förvånade mig var att Anne-Sofie sade att defekter i könsorganen hos våra hundar är en av de vanligaste orsakerna till att hundarna inte vill/kan para sig. Hon får in i snitt ett till två fall i veckan där antingen tiken eller hanen har medfödda missbildningar. Här bör man förstås tänka på att hennes expertis gör att detta säkert är extra frekvent hos just henne. Sedan kan parningsproblem förstås bero på en massa andra saker. Om hanen t.ex. har ont i prostatan så kommer han inte att vilja kliva på. Det kan förstås också vara så att den tjusige hanen som vi valt ut till vår trevliga tik inte alls faller henne i smaken. Då ställs man inför en annan typ av dilemma, nämligen den etiska aspekten.
Visste ni förresten att: Ägg kan befruktas vid olika dagar, men börjar växa samtidigt då dom sätter sig fast samtidigt. Jämför detta med katt där det istället fungerar så att kattungarna, om dom tillverkats olika dagar också föds olika dagar. Detta utan att katthonan tar någon skada.
Valpdödligheten ligger på hela 30% inne i tiken, valparna absorberas oftast och i enstaka fall aborteras dom. Detta är alltså något helt naturligt. Något som också är helt naturligt är vad vi ofta kallar ”sätesbjudning” hos hundvalpar. 60% av alla valpar kommer ut med huvudet först och följaktligen 40% med rumpan först.
Valpen får syre så länge som navelsträngen är intakt, drabbas därför inte av panik bara för att blåsan gått sönder utan ta det lugnt och låt tiken krysta ut valpen i sin egen takt. Ibland händer det att valpen kommer ut medan moderkakan befinner sig kvar inuti tiken, håll då bara försiktigt i navelsträngen (och förstås i valpen) och dra i takt med tikens egna krystningar. Mao man behöver inte själv klippa av navelsträngen utan ta det bara lugnt och invänta moderkakan. Jag antar förstås att dom flesta vet att det bästa sättet att klippa en navelsträng är att göra det så likt tikens sätt som möjligt. Dvs. riv av den med naglarna, det tar lite längre tid men det gör att det inte blöder lika mycket som det gör ifall man använder sig av något verktyg. Måste man ändå göra det så knyt då något kring strängen, allt för att undvika onödig blodförlust hos valpen.
Ibland undrar man ju varför det måste vara trångt vid födslar, varför kan dom inte bara ”ploppa” ut lik fiskyngel eller nåt? Jo, det finns en anledning. Det är trångt för att vattnet skall pressas ut ur luftrören innan valpen kommer ut. Det är därför man måste suga rent valparnas luftrör vid kejsarsnitt.
En sak som kan vara värd att tänka på är att desto längre och/eller svårare valpning desto större risk är det för infektioner hos tiken.
En annan sak som Anne-Sofie berättade är att kortison kan vara EN orsak till gomspalt. Självklart finns det andra ärftliga faktorer också. Men alltså, har din dräktiga tik fått kortison och föder valp med gomspalt så kan alltså just kortisonet vara orsaken till detta.
Dystoki= valpningsproblem
Maternella= beror på mamman
Foetala= beror på fostren
Pyometra= livmoderinflammation