:: BAKGRUND

Uppvuxen i en travfamilj med stamtavlor, prestationer, tävlingar och träningsmetoder omkring mig är säkert inte mitt intresse för hundavel svårt att förstå. Hästarna är helt enkelt bara utbytta mot de betydligt mer praktiska hundarna. Min syster & jag växte bokstavligt talat upp på Solvalla men 1985 flyttade familjen till Frankrike då travet där var och är betydligt mera lönsamt än i Sverige. Mitt starkaste minne av flytten är förutom alla tårar den fullkomligt absurda situationen som uppstod på Arlanda när vi smugglar med oss 3st kaninungar som vi bara inte kunde lämna ifrån oss. Brottet är förhoppningsvis preskriberat vid det här laget, och tro mig det är inget jag rekommenderar. Att ta sig igenom säkerhetskontrollen med kaniner under tröjan är nervöst! Trots att vi har en mor som inte själv är speciellt djurintresserad lät hon oss alltså skaffa alla möjliga olika sorters djur. För dessa kaniner var bara början. Förutom allt det vanliga som fiskar/hamstrar/sköldpaddor/katter och de tidigare nämnda kaninerna hade vi också ankor, höns och råttor. (Observera att jag nu pratar om hemmet- att se två ankungar växa upp i en 7 rums lägenhet mitt i Paris var ett äventyr!) Hästar hade vi också förstås, men hund däremot fick vi vänta på ganska länge.



Ända fram till 1990 för att vara exakt. Då köpte jag min första rottweiler av Kennel Balou the Bear, som vid det laget hade bedrivit uppfödning i några år. Balou the Bears Caifas var den mest underbara rottweilerhane man kan tänka sig och han gav mig många oförglömliga minnen. Caifas exporterades till mig i Frankrike. Läs gärna mer om honom under ”in memoriam”

Den första registrerade kullen under prefixet Garpenborg var 1993 och bestod av 8st ljuvliga rottweiler valpar e. Multichampion Rottrivers Gaston u. Korad Deminas Barbarella. Att den tiklinjen fortfarande finns kvar i kenneln är något som jag är mycket stolt över. Nu senast 2006 föddes Garpenborgs Å-kull som är fjärde generationen efter Deminas Barbarella.

1993 beslöt vi oss för att införa en ny ras i vår kennel. Efter noggrann research bestämde vi oss för Stafforden. Eftersom den enkelt var den enda lilla hundras vi kunde hitta som var både var frisk, robust och utan krav på speciell pälsvård. Det gällde ju att dom skulle kunna klara av att ha ett bra liv bland alla rottisar. SUCh Skyeotts Alicia köptes in som 6månaders valp och sedan dess har även Stafforden varit en del av mitt liv. Klubben var i behov av hjälp, ja när är klubbar inte det? Och jag hoppade in som ansvarig för den årliga rasspecialen. Detta var något jag sedan ägnade mig åt i många år. Satt även flera år i valberedningen innan klubben startade en Uppfödarkommitté. Äntligen fick jag ägna mig åt det som verkligen intresserade mig; genetik, avelsfrågor, etik & moral! Detta har sedan lett till att jag numer sitter i Svenska Terrierklubbens Avelskommitté. Att arbeta ideellt har många sidor, de allra flesta positiva. Jag anser mig vara lyckligt lottad som fått möjligheten att genom dessa kommittéer lära känna samt arbeta med kunniga och engagerade människor, det har lärt mig oerhört mycket.

Genom min kennel får jag utlopp för en stor del av min kreativitet och önskan om kontinuitet i tillvaron. Att se generation för generation ”Garpenborgare” födas och växa upp till lyckliga individer i sina familjer ger mitt liv mening. Det är svårt att säga exakt när ens hobby & intresse övergår till att bli en livsstil och ett livslångt åtagande. I mitt fall kan jag bara säga att det redan skett.